Sommaren.



Sakta försvinner den bort. Inte riktigt än.
Den är som en besökare,
Den dukar upp.

Blommig duk på ett vingligt slagbord i bersån.
en karaff hallonsaft.

Och fåglar i äppelträd.

Vi tömmer skålarna och låter den gå mot skymning.,
dagen vi levde här.

Vågorna nere på stranden,
de kommer och går, av och an
med månens hjälp. Tidvattnet.


Staden
ligger i dvala.
Den är som gjord för stilla höstnätter
med sina kyrkklockor
som jämrar i den sena timmen,

skapad
för att du och jag ska mötas där i parken.
Träden de viskar våra namn

Jag längtar
så efter dej
under gatlyktan.


Man tänder nattbordslampan och ser
de första snöflingorna landa mot fönstret.
De smälter och bildar blöta fläckar.

Ditt våta hår
och din trötta blick.
Det är långt till morron.


En lång mörk natt lyser upp den stora vägen
den försvinner bort runt krönet. Där någonstans
ljuder dagen av liv.