Det finns en dörr som du visat mig

en väg till månen.

Ibland ser jag dig gå förbi

på molnen.

Ibland så ser jag dig vackla

i din tro.

Ibland ser jag soldaten i dig

törsta efter blod.




Ibland saknar jag kemin du tog

som dopamin.

Och en känsla bortom ord som stannade

tiden och tystade

den sönderslagna musikens järngrå ångest.


Så ser jag meningen

till att du vakar på våran jord.

Ibland ser jag dig le, åt ingenting.


Jag följde vägen till rom

och drack en skål av det

som inspirerat till så många andra

att stänga dörren för gårdagen.