Jag vill inte slå mej till ro
Bygga ett bo
På luft
Utan förnuft
Ärlighet och kärlek
Där finnes enbart svek
Inbjudan till lek
Smicker och smek


Lockar möjligen för en stund
Lämnar dock en desto djupare avgrund
Gro för avund
Bitterhet i min mun
Synnerligen då boningen sammanfaller
För minsta daller
Blott för att inte själv falla samman
Ider jag inte längre hålla lågan vid liv i flamman


Nej jag vill inte ljuga
Inför dej bemöda mej duga
När du inte ens förmår dej vara ärlig
Så blir jag oumbärlig
Så tär jag ner det här huset
I gruset
Se för mej är det inget värt
Inget jag håller kärt