Ofrivilligt vankar jag i natten
vaken som den bytessökande katten
trött är jag men Herr Blund har tydligen glömt bort mig på nytt
eller så har han helt enkelt flytt

så nu får jag vaka ännu en natt
kanske han är försenad, eller fastnat i någon rabatt
för här syns han inte till
det känns som tiden står still

det vore verkligen skönt att bara sluta ögonen och få sig en blund
för då vaknar man utvilad och känner sig sund
men att vara trött och inte kunna sova, den känslan är avskyvärd
och dagen efter är man slapp och man upplever sig vara i en annan värld

man kan ju förstås räkna får efter får
men då man räknat några hundra, och ändå så står
ögonlocken på glänt och man blir nästan nedbruten
och i och med det blir man i räknandet avbruten

det är inte normalt att stiga upp på morgonen utan att ha fått sig en blund
och det tar en bra stund
innan man stiger upp och är i ett overklighetens varande
och tröttheten gör att risken irritationen kommer farande

med ett uselt morgonhumör, och man går med tunga kliv
fram till kaffepannan, och känner inte för något annat tidsfördriv
sen sitter man där och stirrar mot det håll dit näsan pekar, och känner sig hånad
och är hängig som en blomma som inte fått vatten på en minst en månad

Jag ska nu åter försöka att lägga mig en stund
och se om jag denna natt lyckas få mig en blund
men jag har inte stora förhoppningar att det blir just så
men jag får trots allt försöka ändå …


© Ted Örnberg 2014-07-23, tidig natt