Han ringde mig idag

och sa

"Jag trodde aldrig det var såhär det skulle va".

Det är slut, det är över, svårt att veta hur det blir framöver.


Han skrek av ångest, han skrek i smärta.

Hon kommer aldrig kunna lämna hans hjärta,

För det är stängt för andra,

och jag vet,

endast för henne kommer han vandra.


Ett hav av känslor flyter på jorden, utan vilja, utan reson.

Det existerar för att finnas, där några ler gråter andra en flod.


Hans smärta speglar min egen, om den hade funnits där

den smärta när man mister, någon som man håller kär.


Jag lovar honom, han alltid kan ringa,

när skuggornas demoner kommer ut ur sin dimma.


Ensam är säker, ensam är trygg.

Mot kärleken han vänder sig rygg.

Vänder sig till ensamheten, en kall kyla som svalkar hans svettiga panna.

För har man ingen nära har man ingen att förlora.

Tack min vän, för att du påminner mig, att kalla hjärtan

kan ha varma känslor.