Jag kliver på solvarma klippor,
i doften av ruttnande tång.
I skrevorna flämtar små sippor
en tydlig men späd svanesång.

Mitt paradis klätt sig i dräkten
som tvivlarna inte vill se.
Är detta ej drivhuseffekten
så ge mig en bättre kliché!

I boet bak granntakets skorsten
har måsarnas ungar fått nog.
Snart äts de av hungriga skator
som struntar blankt i hur de dog.

Och skygglappsförsäljningen ökar
till människor som ej förstår.
Vad krävs för att vi skall försöka
bjuda till, göra det vi förmår?

På vändplatsen står just två bilar
med motor och A/C igång
och ögonens giftiga pilar
får lyfta på vingar av sång:

"Stryp avgaserna är ni snälla!
Här råder ju tomgångsförbud!!!"
"Äsch, gubbstrutten vill bara gnälla!
Vem tror han han är? Herren Gud?!"

Ibland har man skäl att bli sur
över människans trista natur.