dagen sover natt,

på tystnadens snuttefilt

vilar svalkan tung

fullkomlig är den,

lövträdens symbios med

fåglars frånvaro

den lövstilla stund

av blekaste ljus över

doftande schersmin

den levande stund

då inga björkfrön faller

då världen äger

mig och jag världen

med alla multisinnen

i sjunde potens

då ensamheten

är fullkomnad gemenskap

med de lidande

som om vilan, ron

denna fladdrande sekund,

som om tystnaden

i ljudlöst vingslag

upplöser tanken bakom

drönare och bomber

och dessa vänds mot,

utplånar, förgör, förstör

hatet som sänt dem

Minns, sju sovare

räddades en gång av en

spindels vackra nät

2014-07-27   05:30-10:31