Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
skräck blir tristess blir leda blir ångest och vrålskräck


Svettblanka läppar

Mina ögon möter världen iklädda dykarcyklop
lagom avstånd ganska rolig
du som suger skratten ur våra torra porer
jag förlöser er - utan deltagande i akten

Skratten tystnar och fram ur knarrande garderobsdörrar flyktar gasformade ångestspöken grönskimrande fram
De förlamar mig med sina gnistrande tänder
och äter upp min hjärna som Giovanni slevar i sig ketchupstinkande pasta

Jämrande och bedjande för att få behålla det liv som jag inte förstår
snyftar sig natten fram
Morgonens första ljus spetsar mina demoner med pålstekar
Jag kan igen andas utan att mina läppar ångar av svettig ångest

Jag lever jag ska leva
Tillfällig trygghet är bogserad i hamn
och den gråa väggen äter igen upp mig inifrån
är inte livet mer än så här.

Ny natt


Jag vill leva
Låt mig inte dö!!!
Jag ska ta vara på tiden, låt mig leva.

Ny dag....
.....
...




Fri vers av Magnus 7.0
Läst 290 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2014-07-29 12:03



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Du beskriver hur det känns när själen stormvärker och livet river på huden.
2014-08-05

    ej medlem längre
Aj...känner igen mig i den här texten. Grymt stark. Och väl skriven!
2014-07-31

  Angel of love
Stark ångestfylld text, väldigt bra skriven.
2014-07-29
  > Nästa text
< Föregående

Magnus 7.0
Magnus 7.0