Jag har en tystnad som inte är min. Jag tvingas äta den till frukost, lunch och middag. Den får mig att stumna, den får mig att flöda över, den får mig att vilja döda dig.

Gå flicka lilla, gå din gråt och vänd dig bara om om du aldrig tänker att du ska komma tillbaka.

Stumma hinnor sköljer över dig nu och en dag bryter ljuset färgerna blå, lika blå som den slända.

Mellan rummen står du. Jag ser dig tydligare.