klapperstenens smeksamma umgänge
med det stormiga havet
har så många liknelser
med de vallar av sorgkanter
som våra utsidor har mot livet

ena raden tång efter den andra
samlingar av döda musslors skal,
blekbukade tångkrabbor
fäktande med dödsfrysta klor
mot obarmhärtig sol

havet har svämmat upp dem
stenarna mjuknar under dem
men tången, den tången
ligger död på stränderna
på stränderna, uppe mot land

så går vi oss själva
till mötes, med frasande tång
vid varje steg, mot varandra
men havet skyr vi inte
letar bärnsten i vallarna