Begrav mej sakta
ned i jorden
till havens segel ovan



De driva fritt i ett
saligt ljus



Av natt ur tid
för vila och ro
av det stoft av oss



Ljus på ett nattduksbord
gåbortkostym i en galge
fördragna gardiner




i ett fönster
i ett höghus
i en förort


Där tiden är
som barn
och som
juveler
när det glänser



fyller våra gator
med liv
våra hjärtan
med blommor
länge än


Vinden smeker
ängen så vid och grann
sent om hösten
åker vi hemåt




lämnar ett vykort
bakom oss
låter det sändas
ut i minnen och skratt



Och i en fjärils kropp
något ömt och kärt kvar



Alla älskade du haft
och du min älskade
alla diskotek
som brann ned
i sin ungdoms tempel



Blev en underbar stillhet
jag aldrig trodde
var sann



Jag är vid liv
i denna morgons suck
om hur vinden blåser
i ditt hår



Ett brev jag här skriver
det är så fint
att skriva
om hur jag vill bevara
något här inom



till dess skymningen
tar vid
till dess
nedsläckningen
uppstår härvid