Jag vill veta vem jag är.

Jag känner det nu.

Idag upplevde jag såna känslor. Jag brydde mig.

Jag 100% brydde mig. Utan val.

Likväl som jag inte kan välja att bry mig kan jag inte välja att inte bry mig.

Det hade varit så enkelt för mig om jag...

...om jag inte brydde mig...

...men det gör jag.

Jag såg in i dina ögon och jag kunde inte släppa hettan i mig, som tvingade mig att hålla dig vid liv, vid varje pris.

Jag kände känslor

för första gången på evigheter kände jag känslor oforcerat.

Jag var tvungen att rädda dig, inte för att jag tycker om dig, inte för att jag älskar ditt skratt, ditt leende, dina ögon, utan för att...

...jag vill aldrig något ska hända dig.

Jag bryr mig inte om du är min, jag bryr mig om du mår bra.

och jag kände att jag älskade dig utan någon självisk tanke. (förutom att jag vill att du ska må bra och jag mår bra av det)

Jag har inte känt såhär på evigheter.

Och nu undrar jag,

vad finns det mer inom mig, som är dolt?