Varför gör du intrång i min fantasi?
Hade jag haft någon sägan i det hela hade jag bett dig att låta bli.
Men du besöker mig när mitt medvetande är under sömnens hypnos,
när min egen vilja och värderingar sitter bakom bom och lås.
Du får mig fast ännu en gång, gång på gång, lika lätt nu som då.
Din enda avsikt är att ställa allt till rätta, få en andra chans och du ångrar att du släppte och lät mig gå.
Karaktären du spelar i drömmarnas saga är så oskuldsfull och genuin, jag blir tvingad att intala mig själv att den versionen av Dig finns bara i fantasin.
Jag är inte färdig med dig, åtminstone är det vad drömtydning försöker inbilla mig.
Men jag var klar långt innan slutet hunnit börja och jag går med huvudet högt - för dig tänker jag aldrig mer sörja.