KÄRLEK
Den muskelns känslor är hjärnan överlägsen
Det är nästan svart,
men en smal strimma av ljus sipprar in.
Få andetag nästan kvävd rymd
men i jacket pockar oändliga ljusstjärnor
slott och paradis.
Detta ömma fängelse
är på väg att lossna.
Som om såret är på väg att läka,
detta liv elände och svält,
Men snart
mycket snart
mödan värt
Så vankar dess livsform
fram och åter.
Tror ber och predikar
sänder och informerar om.
Det lilla barnet bryr sej inte
även inom mej
Denna lilla vrå av värld.
kanalen under dina ögon rinner
när du känner ett knivhugg
invid din hjärtevrå.
Den muskelns känslor
är hjärnan överlägsen.
Tankarna är som ett tvång
och fjättrar oss i sina kedjor.
Jag drömde då i natten.
Jag såg de arbetande människorna
montera ned sina byggnadsställningar
och sydde segel av dom och lade ut.