Jag stannar hela natten och låter vattnet stilla mej.
Det blanka av månsken tysta hav
ut mot horisonten. Där finns ett land där hon letar efter sin älskade.




Ovan blänker våra stjärnor som skärvor från våra förmak.
De klipper om vingar och slänger med sin svans





innan dom slår ner och öppnar en jättelik krater.
Ett svart hål.
ogästvänligt och ödsligt.



Utan mening utan innehåll.
Hur det skär i mitt bröst att veta att hon sitter där
i sina tankar



hur jag ser när vår sol stängs in i svarta moln av broar
just denna dag