Som två starka stjärnor

Lyser och glittrar

Hennes ljusbruna ögon

Som en flaga

Svävar i luften

Hennes ljusa hår

Varje gång hon kråmar sig,

Rör vid och leker med det.

Mitt emot mig står hon

Och i hennes vassa,

Varma blickars hytta

Smälter min själ.

Uppgiven, panikslagen

I hennes leendens vågiga hav

Hopplöst plaskar mitt hjärta.

Som ett flygplan,

Ett fartyg

Försvinner i hennes

smilgropars Bermuda

Mitt förstånd,

Min sans,

Mitt ”jag”.

Maria!

Jag är ej rädd att

Byta mot dig

Mitt allting.

Maria!

Jag fruktar ej att

Kalla dig min ”älskling”

Och göra dig till

Min ”drottning”

Oh.. Maria!

Jag fruktar icke

Vemod,

Sorg eller smärta.

Det räcker att

Du säger ett enkelt ord

Ett ”ja”.

Omid Salimi 10.08.2014