Jag tog mig upp på toppen av ett berg,
och hela livet bytte färg.
Det blev det storslagna äventyr det borde vara,
så vemodigt vackert med de kala fjällen bara.
Och utsikten, jag kunde se överallt,
det gjorde inget att det blåste kallt.
Så skönt att titta ner på världen,
där allting trevar och slår sig fram på färden.
Här gick var elak tanke upp i rök,
här försvann all världens stök.
Oron blåste bort ut i evigheten,
lämnade plats åt den kravlösa saligheten.
Om jag var människa eller djur kunde kvitta,
jag var blott ett par ögon som titta.
Framtid och dåtid blev bara nu,
och ingenting kunde gå itu.
Här fanns ingen mening att göra sig till,
här var så enkelt som livet vill.