Oseende ögon blickar mot
det hav som förr han såg
Där gässen lekte och stojade
i kullerbyttor vind för våg

Nu går han stapplande
mot det hav han alltid känt
Där gässen lekte och stojade
innan den rasande vinden vänt

Han väntar förgäves på
att få sand i sandaler av plast
När gässen lekte och stojade
oavbrutet utan rast

Ingen sand i skor han får
när sträckan verkat bra
Tysta är gässen i viken
men vad var det någon sa?

En hand på axeln
och försiktig röst
ett igenkännande ljud
som för ständig tröst:

Havet ligger åt andra hållet
min vän!