Ett spektrum
som inte finns

De mest hatade
hur vet vi att det är de?

Jag brukar inte, för jag vill inte
och visst ses vi kanske ändå
även om vi lever som vi tror att
man ska

Jag var inte där
så jag såg mer än du sa

Det är en bild som
a l d r i g
avvecklas

Det finns ingen exakthet och
logiken är inte sund
Det är en vilja och en sanning
som inte släpper på sin tro

Svaret ligger i en övertygelse
som tappat ansvar för sitt brott

Jag läser mig till sånt som ingen
annan vill veta av
för att avvikelsen har
ett eget sätt att tala

…inga ursäkter till försvar…

De mest hatade
vad tror vi att vi vet?

Jag är en puls som slår en takt
den rytmik i mitt hjärta
som leder känslan till mitt val

Jag bär hatet mot min plåga
känner lusten till tortyr
har velat hämnas för att enas
om ett liv som kräver tröst

Jag är hatet mot min sorg
som aldrig önskat sig ett liv
tvingas älska att den finns
för att känslan breder sig

De mest hatade
har vi koll på vart de är?

En förvrängd spegelbild
vi vänder ryggen
till vårt ”jag”
slänger skulder på orsaken
som inte svarar för sin sak

De mest hatade
har de vänt sig om och sett?

Det göms som minor
under sulan där vi står
det är klådan på eksemet
när vi ätit allergi

De mest hatade
vi slår i trummans takt

Eleonore Christoffersén Börjesson