Som tapetklister gjort på mjöl och vatten
halkar känslan du ger mig av som en tapet när vattenröret i badrummet springer läck

Du talar om oss som cement
men det vi har är ett bräckligt pepparkakshus
redo att krackelera vid minsta emotionella virvelvind

Blicken du ger mig
är bestående som ett ljud
det lämnar mig så fort det studsat mellan våra väggar

Ditt behov av ögon som befäster din position som fröken Sverige
gör dig flyktig och pålitlig som ett rapande:
- Jag vill ha fred på jorden....

Men jag vill inte vara i krig
jag byter hellre bundsförvant för att leva i fred med mig själv
-piiiis out!