Nu kommer den, paniken
Gokväll säger Herr ångest
och lyfter på hatten
Inombords hör jag skriken
Det är nu den är värst,
såhär mot natten

Ensam och instängd
Mörkt och tyst
Här på mitt eget revir
Blir jag trängd
Han står där och ler
Säger inte ett knyst

Han behöver inte röra
Behöver inga ord
Han vet hur han ska göra
För att bryta ner mitt mod

Riv och slå bäst du vill
Min kära lilla fröken
Det tjänar ändå inget till
Mot din hjärnas spöken