En virituos, en högstämd ton
förföriskt skön och vitter
Trots vemodsdrag, melankoli
helt sorglös näcken sitter
vid klippans kant, på sandvåt strand
bland vattenkrams och tång
Helt anspråkslös i adamsdräkt,
förmedlar nejdens sång

Själv gungar jag vid vass och fors
hör tonerna och bruset
Jag sänker rötterna i dyn, men
strävar upp mot ljuset
Till finstämd ton och glitterstänk,
mot allt naturen delar
Nog är min herre missförstådd,
i allt han ej förfelar

Skön är tonen, skön min vän,
ljuvlig sommarnatten
Jag vaggas med i vind och våg
så rofyllt på mitt vatten