Sitter i en vacker stad, på en vacker plats och ser vackra människor passera, med möjligtvis fula hjärtan men dock så vackra ansikten.

Som alla döljer hemligheter som frodas inom malätna själar, bland knotiga revben och stumma tankar.

Som skogen ungefär med gömda läten av skogsrån som sveper in oss i gömda tankar om en hemlig tomhet, med sitt vackra ansikte.

Precis som på denna vackra plats, i denna vackra stad, där människor passerar med dolda hemligheter, bakom knotiga revben.

Men med dock så vackra ansikten.