Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du och jag är inte vi längre

I lampans dova sken lovade dina kolfärgade ögon mig lugn

nattens trygga sköte vaggade mig in i molnets ljuva tillvaro

men jag vaknade av regn, blött överallt, du hade druckit bort all sans

regn följdes av åskknallar och vår tillvaro brändes av blixtar

Hjärtat mitt blödde till dess allt blod var slut, tilltufsat och sårat fortsatte det att slå

Men dess klang ekade tomt
musiken hade tystnad och så även fåglarna

lampan lyser åter
men lugnet har sedan länge dött och skenet som finns kvar fladdrar enbart av ditt tärande hat.




Fri vers (Fri form) av Magnus 7.0
Läst 326 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2014-08-27 15:35



Bookmark and Share


  kerstin skriver VIP
att vaggas jämte ögon som kimrök och sedan kastas ut i regn och kyla där ingen sans fanns kvar, tungt och sorgligt. lampan som åter lyser inger ändå hopp i denna text.
2014-08-28

    ej medlem längre
Ord som känns att läsa.
2014-08-27

    AgnesKenshin
älskar allra mest titel! väldigt enkel men effektiv
2014-08-27

  Sofhia Wirström
bra förmedlat och skrivet
2014-08-27

  Teresia Ridell
Hårda ord som känns. Starkt förmedlat !
2014-08-27

  Marita Ohlquist VIP
Stark text som berör!
Bra förmedlat.
2014-08-27

    ej medlem längre
du hade druckit bort all sans

regn följdes av åskknallar och vår tillvaro brändes av blixtar


Så starkt. Och så sorgligt.
Fin text.
2014-08-27
  > Nästa text
< Föregående

Magnus 7.0
Magnus 7.0