Rösterna i regnet
de är som fåglar

i en gatubild nästan utan liv

De hugger i sten och ljus
förflyttar sej
och ekar

Blir vind mot höstlöv

En ringlande dans runt den grönskimrande halvcirkusapans näsa i fontänen

Klär den och klär av den
när sedan snön faller
gnistrar den
i sin tomhet

Bladen skira och vackra som silvervingar när de till slut begravs helt
bakom hans tunga sorgsna ögon.
Ungarna som sitter runt på de snöklädda bänkarna
har också frusit fast

Men det kunde inte ens sommarens varmaste dagar ändra på
de snöpärlor de frös djupt in i ryggmärgen
sprängstoft av de karusellkvällar det innebar
att vara olyckligt kär följde med in i de djupaste av vinterskogar

Rösterna ekar
de är som fåglar

I en gatubild nästan helt utan liv