Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en pedagogisk text, med förklaring som bilaga. im back baby!


indianen i mina ögon


oadresserade brev på
felsexuella gungflyn

förpuppade blommor ur
klarad infektionpöl

snubben skallar vägg när
frugan klär ut sig till janus och
fryser i karmen men
termostaten har annexerats

tävlingen gäller smaken på
gesternas ädlaste futilitet

vinsten trumfas i efterskott
men någon fuskar i framtid

den perforerade indianen talar om livets faror
börja sup igen/aldrig sluta
håll igång förhandlingen mellan
satan och självmord

på allas läppar men
bara vid det liminalt tillåtna

alltså säger vi inget men
strålar ut vår kantighet i gester

---
vetefan varen heter just nu. det är min lediga helg. nåja. en liten barometer bara.

hur är vi i sverige? jag tänker: fasta mellan politiken på jobbet och vår småsinta tjurighet i hemmet, där vi håller vid liv illusoriska gräl av hemliga anledningar och skuldkänslor. frustration.

bilden av den svenska mannen väggskallandes fick jag från en optimist som sa att om man går in i en vägg nog med gånger börjar man leta en dörr (som en bild av människan i tiden, en tanke om att vi alltid skärper till oss till slut som ras). här ser jag den svenske mannen med manosfären som sin jungiska skugga, alltid missande poängen i den rasande feministiska debatten... (fråga mig om feminism! XD) medan kvinnan ser på i dörren, fastlåst av kylan då mannen bestämmer över termostaten. en ironisering från min sida om fördommar som låser oss, ni vet ju hur brudar fryser jämt.

raderna om tävling och vinst är en lek på mitt gamla credo att alltid ta ut segern i förskott, bara här i relation till de som lider av korsfästelsen. som för mig symboliseras av två korsande drifter som naglar fast en. (till ex, vill ha blondiner att ligga med och massa deg). detta var kanske lite oklart, men det handlar om tommheten i ambitioner (eller misstanke om tomhet) och den meningslösa gesten som en vinst eller ett mål innebär. och skräcken över att möta de korsfästa. (fast de e lugna så länge man inte står i vägen för deras förmåga att scora deg o blondiner till ex osv, TILL EN STÖRRE GRAD!, alla e diplomater).

den perforerade indianen är dubbel, dels är han en symbol för ytlighet, ni vet hur man blir sedd om man tar upp plats o skanderar filosofiskt. alla ser lite ner på en. som en indian med ylande vargar o fantasykvinnor med svärd på väggarna. han är också en symbol för samtidens förtvinande, här insprerad av en nyss sedd doku av herzog om sydamerikanska indianer i krig med sandinistas under 1984 års sydamerikanska postapokalyps (värre än vad europeerna ställde till med i begynnelsen, i mina ögon.) det finns ett hot i indianen i mina ögon, dokun behandlar nämligen den första sydamerikanska urtidsfolkgrupp som tar till skjutvapen o barnsoldater o allt det där. en parallell till de galna bilderna i brasilien i dagarna. till mycken gråt

det indianen pratar om är inspirerat av en scen i waking life. där de frågar sig, varför så få genier i vår historia och den gamle vise svarar med ett citat från nån jävel: suicide took many, drink and the devil took the rest. detta är en symbol för hur svårt man har det om man inte korsfäster sig, hur man får genistämpeln påprackad oavsett cv ibland... vissa fattar andra inte.. men alla tampas med satan/sin skugga/sina lögner/sin relativa ondska, skam och laster samt dödligheten. detta är den sanna demokratin. den psykiska. har ni tänkt på att vi måste kunna se oss själva i ALLA roller i filmen för o hänga med?

de sista raderna handlar om att hålla käft o gå till jobb, där man hamnar med praktsvennar om man har otur. en sak de inte är, e förlåtande. det finns alltid en ställets egen stämning på alla jobb. där oskrivna regler finns om språkbruk och socialt acceptabelt beteende. svennens aggression hamnar alltid inom dessa ramar. men ramarna är illusoriska då man bara kan göra ALLT SOM TILLÅTS inom dom för att visa sitt ogillande och fördömmande.

min dolda poäng med dikten, som med allt jag skriver är att påminna om ett annat jävla citat: vi är alla större konstnärer än vi tror. detta refererar till just det vi hela tiden bär genom samhället. våra personligheter och vår vida tolkningsförmåga. det är komplext att leva och inte alla klarar det. se upp för sprit, satan och självmordet, som såklart inte är det konkreta i att döda sig själv, utan en bild för UTBRÄNDHETEN OCH VÄGGEN MAN GÅR IN I. att låta sig ledas in i att göra nåt man inte klarar tills man tynar bort i personlighet.

jag tar mig inte ofta tiden. men nu när ja e ledig och börjar komma i form nog att klara mitt jobb, som jag trivs stort på, och molnen i hemmet tycks saknas... varför inte tala klarspråk? jag skriver inte för ambition. jag ser mig liksom sådär halvflummit som en barometer, jag händer anakronistiskt. sensitivior, detta har vi kallats. rycken i gräset innan vinden. sådan är min anspråkslösa megalomani.

och med den dåliga formen och utbrändheten stävjad kokar det i min inre korzybski. jag trodde som ung jag skulle bli nörd o börja plugga till naturvetare på ib. sen bytte jag till sam/hum (också ib) i panik i tvåan o de haja kört på sedan dess, med köksjobb i ryggen. nu i min trettioårskris fattar jag att jag INTE är konstnär utan en vetenskapsman. som lars allti sa att man skulle va, Renaissance Artist Warrior Science.

ps, glömde förklara de första raderna i guess. tyckte de sa sig själva. om sexualitetens frihet, trots att vi förnekar den. breven är oadresserade, dels för att vinte alltid vet hur vi ska expiditera våra frustrationer, dels för att de inte hanteras, preskriberade fall efterlämnande bås o skräp... gungflyn för att vi bara tänker i pauserna som alltid är osäker mängd tid och random tid mellan. och kräver att man är frisk o pigg.

med klarad pöl menar jag att för att vi ska förpuppa oss som de ytliga kuttersmyckeblommor vi är som unga så behöver vi bara lita på klarningen (man klarar en buljong med ris för o suga upp partikarna o köttfärs för att åter sprida ut smakerna) som här representerar TUTORIALEN i livet, alltså hur allt är anpassat för oss, människor, vilket liksom gör att alla kan göra allt egentligen inom rimlighet. allt e enkelt. själv känner jag ibland av TUTORIALEN när jag tänker tankar bara o ser de vanliga vägarna som de tankarna lett in på när de tänkts förr, vilket dom alltid har

jag ändrar mig, den har en titel: INDIANEN I MINA ÖGON

---




Fri vers (Fri form) av Joakim P Udd
Läst 421 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2014-08-28 18:14



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Joakim P Udd
Joakim P Udd