Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

jag måste ju ha stulit dig ifrån någon

2009
jag har svårt för att skriva om dig, det erkänner jag.
det är mer stakande än rinnande vatten, mer kattegatt än östersjön.
man säger oftast att folk ska få ens tid att stå still, tid och rum och allt det där man hittar i sagor. men min har aldrig gått fortare. att 4 månader kan ha tickat inom loppet av 2 kan inte ens en matematiker räkna ut ett rimligt svar på. men ändå känns det som om det vore igår, igår som jag satt utanför "inrikes: ankommande"-skylten med en puls som var så hög att den hade kunnat sitta bredvid mig. igår som jag såg dig runda hörnan och synas igenom glasväggarna. det var igår som du omfamnade mig för första gången, igår som jag steg av ett tåg i ett ishalt stockholm och inte hittade dig i vimlet.


2010
det var meningen att detta skulle bli en novell. det skulle bli en novell som sträcker sig över ett hundratal A4-sidor och räcker över en gymnastiksal. men du är svår att skriva om, svår att fånga på papper, du sätter stopp. och jag har ingen aning om varför. jag skulle vilja skriva om dig, men du är ingen romanfigur. ingen karaktär i en bok, inte en ihopskriven karaktär. du finns på riktigt och det är det som är så svårt.


2011
nej, jag kan inte skriva om dig.
jag kan bara skriva om hur du känns, på riktigt. om hur din mascara lägger sig på dina fransar, om hur ditt skratt kan studsa och få cirkusen att komma till stan. så jag försöker. vill ge dig något att ta på, att kunna läsa och pausa i när du vill. och mot förmodan, något att minnas och le över när vi inte finns där för varandra längre. när vi inte sitter på tåg längre och när vi har bestämt oss för att vi förstör varandra mer än allt det där andra. men helst av allt så vill jag tänka att du alltid kommer att vara där, att vi kommer åka tåg ihop i alla våra år.




Fri vers av paintmeaheaven
Läst 191 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-08-29 01:13



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

paintmeaheaven