Snön i dina ögon blänker.
Våta kalla vindar
flämtar ett rop i skymningen.
Snart ändrar himlen färg.
Den röda pricken i norr växer.
Natten blir till ett hav.
Där i Hus och hem.
Där i gators blänk.
Allt har en mening.
Det är så tyst
att den bränner av sorg.
Vibrerar av liv,
Stöter bitvis hårt
genom en hinna och tömmer.
Fuktig kondens mot en ruta,
lampan är släckt.
Våningen nedan
en kran som droppar,
sjuttio år av ensamhet,
luften är tung och kvav
Utanför, ett barn av vår tid,
en mor bredvid,
bara havet runtom
där fiskar för längesen
gått upp på land,
far rattar långtradaren
i ett ändlöst mörker
bara reflexerna på axlarna
lyser när den
orangefärgade branden
från lyktorna lyser upp
Den övergivna roddbåten
högst upp i ishavet.
fotstegen som plötsligt
upphörde
man tittar upp och undrar