- Faaan, skrek Emma så att det hördes till grannarna i lägenheten ovanför hennes. Kjolen hade spruckit när hon försökte få den över de inte så 20-åriga höfterna. Hela garderoben, som nu låg utslängd över sängen, skapade en massiv hög av mönstrade och färgade tyger. Inget tillräckligt trendigt eller elegant för Filippas releaseparty. Filippa som Emma känt sedan barnsben och som alltid drömt om att få ett av sina hundratals bokmanus publicerade skulle äntligen få sin debut lanserad! Det innebar ett releaseparty med kända författare, journalister och inte minst smaskiga potentiella framtida barns fäder. En ny outfit är ett måste nu när den enda kandidaten var den spruckna kjolen. En snabb dusch och en latte senare begav sig Emma till Stureplan på jakt efter en klänning som skulle framhäva hennes sexiga elegans.

Personalen hade tittat på henne med dömande blickar när hon kommit in på Monroe i sina på gränsen till sönderslitna jeans och billiga gula hm-skjorta med den omatchande lila handväskan. Förståeligt tänkte Emma och skyndade sig att hitta något att prova. Tre olika klänningar tog hon med sig in i provrummet, en stilren svart klänning av rak modell, en blå- och vitmönstrad klänning, något utsvängd nertill och till sist en vågad lila klänning med öppen rygg att matcha hennes nuvarande väska. Hon började med att prova den svarta klänning som uppenbart inte var sydd för äkta kvinnor med sensuella kurvor. Den blå- och vitmönstrade klänningen var troligtvis sydd för barn och inte alls för vuxna kvinnor. Med en stigande frustration hoppades hon nu på den vågade lila klänningen. Den gick upp över höfterna och midjan. En lättnad suck hördes från provrummet. Hon började dra axelbanden över armarna och när den andra var igenom kutades ryggen av tygets spänningar. Definitivt inte sydd för något annat än plattbröstade modeller.
Ett kvävt snyftande hördes från provhytten i ett par sekunder, sedan stormade en rasande Emma ut och letade snabbt upp första bästa expedit.
- Tror ni att ni säljer kläder till kvinnor här!? utbrast hon högljutt.
- Du förstår väl själv att du varken har åldern eller figuren för denna designbutiken, svarade expediten efter att ha stirrat några sekunder för länge på henne.
- Så om jag inte är modell under 25 år ska jag gå naken på min väninnas releaseparty tycker du?
- Det finns andra butiker för kvinnor i din målgrupp, svarade expediten samtidigt som hon försökte dölja ett dömande skratt.
- Ni borde inse att min målgrupp inte vill klä sig som tanter, som våra föräldrars generation! Sade Emma samtidigt som hon slängde klänningarna på expediten och började vända sig om för att gå ut från butiken.
- Du kan ju alltid prova med Flash, där brukar min mamma hitta sina klänningar för lite finare middagar, ropade expediten efter henne när hon med bestämda steg gick ut därifrån.

Flash, som hennes mamma brukar handla på? Vad tänkte expediten egentligen, att hon skulle kunna vara hennes mamma? Nej helt omöjligt, hon hade inte ens genomgått hela 30-årsåldern, även om hon nu närmade sig den senare delen alldeles för snabbt. Men ändå! 30 är ju helt klart det nya 20 och det nya 20 måste kunna klä sig elegant och sexigt på Filippas releaseparty.
Okej, lika bra att ge Flash en chans, tänkte Emma desperat och började gå mot närmaste köpcentrum. Väl där saktade hon in när hon närmade sig skyltfönstret, fullt med scarfsar, hattar och handskar. Helt klart en tantbutik, muttrade hon och gick snabbt förbi. Det får bli en billig slit och släng från HM som säkert spricker i sömmen innan kvällen är slut, men betydligt snällare för en hederligt arbetande kvinnas plånbok.

Emma kom utgående från HM med en stor kasse innehållande svart kurvig klänning, silvriga pumps och en silvrig nätt handväska.
- Tacka vet jag butiker som fixar hela stilen för under tusenlappen, sade hon tyst för sig själv när hon såg en betydligt äldre kvinna tvärs över gatan bärandes exakt denna outfit.