UTOPIA
Penseldrag
Att sy en himmel och lägga den
på nattduksbordet.
Bredvid, en måne
som borslampa
Bakom en sjö
Lakanen har fåglar
jag somnar
om kvällar i vindar
de släpar
på en gårdag
som fortfarande sipprar in
genom persiennerna
Natten sitter
vid symaskinen
den har hittat
andra planeter
Den syr
vinterkläder
det är höst
och stjärnorna
är vinröda
av silke
Det tar tio år att sy en persisk matta
som täcker det vackra marmorgolvet
Om morgonen
klär jag av mej
min hud ute vid vattnet
glittrar invid din
Tredje våningen
som aldrig fanns
viskade alltid i deras öron
på den andra
Det fanns inget hav
men hon gick
ut i det
Så visar hon dej nålen
du säger så
du säger utan ett ord
För snart tänds
nattdukslampan åter
och vi ror åter ut
Gräset som växer inåt det växer
på gatorna
myrorna är som bilar
De läderklädda
baksätena
de ovalformade
bakrutorna
låter allt
bakom försvinna
börjar med att kröka strån
Parkerar utanför
ditt sovrumsfönster
vi befinner oss
vid en herrgård
där murgrönan
klättrar längs muren
Då börjar jag sy en berså
och du viker ut dammen
av näckrosblad
Här finns bara stearinljus
grodor som ynglar i mörker
Jag gick i syslöjden som barn
jag sydde ett mönstrat överkast
jag trädde nålen med silvertråd
Jag minns inte varför
minns hur träslöjden arbetade för fullt
så som att bygga landet
skogarna de bara är
doften av kåda
tystnaden och så
en sjö
Och så regnet
som aldrig går att sy
försök att trä
ett regn om din kropp
försök att bygga det
Bara kvällen ekar tom
tågen de kommer snart
de går och går
Där någonstans
verkar du för en bättre värld
du vet varför du finns
just där
(C) Lars Gullberg
140829