Det en kan tröttna när det kommer till
att titta på film, exempelvis på bio, är
att även om filmens genre eller innehåll
är dramatiskt nytt och ett exempel på

innovativa idéers genomslagskraft. Så
innehåller de samtidigt repriser på mycket
av det vi sett förut, som att en mikrofon
alltid skall uppvisa rundgång i systemet

trots att det är ett hyggligt ovanligt fel i
verkligheten. Det är som om filmmakare
världen över tror att vi inte kan få nog
av att få se och hör någon kläcka ur sig

sådant som 'no, your other left', vilket bara
människor som älskar upprepningar eller
alternativt hellre sitter och stickar eller
läser en god roman än ser en visserligen

delvis intressant film. Nu är det inte bara
sådana här upprepningar av knasigheter
i tekniken eller klatschiga repliker som
förekommer. Utan faktiskt har vi inte

kommit längre heller på just replikfronten
än att i manus ha med sjöar av förolämp-
ningar som kan få publiken att ta fram
grottmänniskan i sig eller må så gott som

rent fysiskt illa, utöver den 'mentala biten'.
Just 'biten' är förresten rent hopplöst ute
att säga numera. Jag hör det i stort sett
aldrig numera och om någon skulle som

av mera misstag låta tungan slinta så rörs
jag så i hjärtat av ren sentimentalitet. Vissa
ord som stundom arbetas in i språket så de
blir en vana mer eller mindre och sedan så

att säga växer ur språket, lämnar en sorts
kvardröjande dött utrymme efter sig och
en undrar i sitt stilla sinne. 'Säg var blev
du av lilla biten?'. Kanske förväxlades det

alltför mycket med att vara biten av något.
Som exempelvis sådana uttryck som
'Ja, eller hur', så ohyggligt nedbantat till
'Eller hur', vilket låter rent ut sagt svanslöst.

För att inte nämna 'typ' som typ verkar även
det ordet hänga en smula på gärsgårn. Att
kasta ur sig förolämpningar, sexistiska till-
mälen et cetera, på film uppmanar ju bara

folk att fortsätta säga det även utanför filmen.
Nu sägs det visserligen ofta nog att 'konsten'
apar efter verkligheten och att dikten ändå
aldrig på allvar imponerar på mera

verkligheten eftersom det händer så mycket
i verkligheten som är så exceptionellt. Ändå
kunde jag inte låta mig imponeras av att det
i första delen av Matrix fanns ett blått piller

som alternativ till det röda. Jag känner då
och då att kunde jag bara ta ett blått piller
ibland och sedan precis efteråt få vakna till
en alldeles ny, fräsch och fortfarande hyggligt

ohänd dag så inte mig emot. Fast det förstås,
det skulle genast klassas som knark då. Dock
inte som alkohol, vilket borde kunna förvåna
en del människor vars största hobby är att

dricka sig så pass packade att gårdagen verkar
som försvinna alldeles som en sorts blåst och
det enda minnet av alltsammans är en hygglig
baksmälla. När det kommer till förolämpningar

så står vi inte stort filmens värld efter, förvisso.
Men varför kräma på så in i baskens på film?
Varför inte istället föregå med gott exempel och
sluta att förminska, förolämpa och trampa ner

folk i skiten, i ett medium som folk ändå tittar
en smula på då och då när de vill koppla av och
ha en trevlig stund? Istället möts en av alla
dessa avarter och särskilt då i filmer med en

smula mer action än någon egentligen kunnat
föreställa sig att de skulle innehålla, ja eller
kunna innehålla. En del filmer är dock goda
föregångare och exempel på hur att underhålla

utan att samtidigt trycka ner valda delar av
publiken i sina redan hårt ingångna skor.
Jag kan inte på rak arm säga någon enda
som går i bräschen, men fick jag bara en

smula tid på mig så skulle jag kanske lyckas
med en sådan fin sak. Till och med en sådan
där skådespelare som Chan Connery, som
verkar vinna så många hjärtans sympati då

han någon gång ibland lånar ut sin kropp
och röst för litet nålpengar, kan tänka sig
att läsa repliker som står i manus trots att
det väl måste vara som att sticka kniven i

första bästa medmänniska varje gång en
sådan förolämpning mot människor uttalas.
Jag menar sådant som i mera verkligheten
uppfattas som rena kränkningar och som,

om blott någon form av vittne kan höras och
synas, kan leda till åtal, böter och möjligen
även viss tid av fängslande verksamhet och
boende. Jag gillar filmerna, men skulle

faktiskt föredra att filmens värld kunde
rensas ut från enskilda påhopp på människor
i sådana situationer där de faktiskt inte tillför
scenen ett sabla dugg, utan bara får tittaren

att må illa om den är en sådan där känslig
själ som jag själv. Tänk om repliken vore den
omvända, då skulle den nog fan tvåla bort
flinet i en del manusförfattares ansikten.

Det vill säga om en skådis som exempelvis
Chan Connery sa detsamma bara omvänt.
Som att det inte går att lita på män eller att
män har alldeles för hög lön i förhållande

till prestation och så vidare. Det är bara att
leta upp alla de där replikerna, oavsett vilken
sorts människa de förnedrar, och så vända
på steken. Sedan kan vi sätta skrattet i fel

strupe tillsammans och skölja ner med en sked
av någon lämplig medicin. Varför inte ett stort
glas mjölk? Finns det något mer underbart,
utöver klart, kallt och friskt vatten då förstås?