Erika H VIP
Det är skillnad på att leva och hålla sig vid liv. Ja det är det. Varför gör vi om våra misstag? Varför stannar vi kvar när vi vet att vi borde gå?
Ibland handlar det om att hålla sig vid liv. Ibland om att leva. Ibland vet vi inte vad vi vill.
Tycker om din text. Det finns så mycket att ta in här. Och kyssen... den kan vara otroligt vacker. Men farlig.

när man vandrar ensam sorgsen med ett brustet förhållande malande
av saknad i minnet hjärtskärande konstaterande och stark ånger över

handling och uttalanden jag uttalade och aldrig borde uttalat någonsin
i min dumma stolta vrede att sanningen skulle befria problemen men

den krossa mej för jag kunde inte hantera den jag blev helt tom ledsen
orkeslös hoppet lämnade mej snabbt om lyckan i detta förhållande att

det skulle levande blomstra ut men smärtan säger gå i från henne
samtidigt som mitt hjärta skriker snälla gå inte lämna mej inte ensam

kvar jag behöver dej det som är krossat går att laga igen men i mitt sinne
vet jag att det redan är försent det kommer bli många tårar och smärtfyllt

ett långt avsked där man sårar varandra vid när man möter varandra med
kroppar av vilja men sinnet fullt av flykt minnet får hoppet att leva kvar

ja Erika det är skillnad att hålla sej vid liv för att leva gjorde jag innan detta
möte jag skriver om och efter vi lämnade varandra utmattade av smärta och

separations ångest jag vet inte i efterhand om det var hoppet men mest
troligt rädslan att hon skulle bli lycklig och ge någon annan allt det under


bara jag fick i från hennes hjärta det var nog hoppet som fick mej kvar att
stanna kvar att få det att funka och få allt då igen som är passerat till baka

men det räcker inte med att vilja för en tango måste man vara två där stegen
svävar över golvet mjukt med bestämda steg med temperament som en piskas

slag en danns erotisk mellan liv och död men slutar alltid under silvermånens sken förenade i en evig kyss där bådas kinder rodnar av lusten när dansen

forsätter mellan två tungor och slutar där hon är varmast och vacker som
en ny utslagen ros den rosen gör hela natten då två själar blir en som du säger

Erika den kyssen är vacker men farlig det är många steg i en tango innan
kyssen underfull månen klänningen magisk röd som blodet i minna ådror

lika vacker som rosen som jag bär i min mun som blodet i från hennes läppar
som kommer när jag kysser rosen från min till hennes mun hon ler ögonen

gnistrar som diamanter mot nattens kolsvarta himmel hennes andedräkt
ångar vacker i kylan värmer mitt ansikte innan kyssen ges in i evigheten


för när våra tungor skils åt är leken över för i hennes ögon och andning
hör jag allvaret hennes ögon glimmar av vilja hennes ömma kramar är

med full styrka jag är förlorad i någon som jag kommer att älska men jag
förstog det aldrig förens allt var över den känslan höll mitt hopp vid liv

länge Erika tänk om hon kunde komma till baka så och jag som jag var den dagen men det går inte för det är redan passerat och upplevt hur mycket man

ångrar och vill men denna skrev jag av min inspiration till din vackra kritik
Erika så tack snälla det var ett roligt ämne att skriva om och få uppleva känslan

av något jag hade för länge sedan men har flytt av smärtan men jag kan hantera den i dag