Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag skulle skriva om pojken och monstret

Det var inte såhär det skulle bli...

Jag skulle skriva, berätta om livet, döden, om kärleken, människors tragedier, lyckan och om pojken och monstret jag inte kan rädda.

Springer runt på avdelningarna på lasarettet och ler när någon ler - gråter när någon gråter...
Där och då kan jag gråta, gråter för dem men samtidigt lite också för mig.

Undrar om jag lever....

Det var inte såhär det skulle bli....

Kommer hem till familjen.
Det som finns kvar.
Skrattar om någon skrattar -
Ler om någon ler.
Gråter när ingen ser.

Det var inte såhär det skulle bli...
Jag vet att jag skapar det själv..
Men jag kan inte, kan inte rädda honom.

Det är ok med lasarettet, jag medverkar i människors liv -
Gör någon glad, värmer någons hjärta, lindrar en och annans smärta.

Slipper för en stund mitt liv.
Livet jag skapat alldeles själv.

Det var inte såhär jag tänkte.
Jag skulle skriva.

Jag skulle skriva, berätta om livet, döden, om kärleken, människors tragedier, lyckan och om pojken och monstret jag inte kan rädda.

Jag skulle skriva och berätta för alla om allt.

En dag ska jag skriva. En dag snart.

//




Fri vers av IdaStina
Läst 238 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-08-31 19:43



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

IdaStina
IdaStina