Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Indianflickan







Ingen såg henne. Ingen förstod
Aldrig har det ekat så på torget

Det är som ett sylvasst rakblad
hur det gnistrar till som av en armryckning

När den blöta vinden vrider om
den nakna coopfanan. Den sticker upp
ovanför den fula kommunbunkern och vajar

Och det verkar nästan
som att ingen är hemma.

Det är så tyst.

Det är som om råttorna i glaciären
på ditt vänstra ögonbryn tagit över.

Blåsvart som en skurhink
i en oändlig korridor av leda


nytt vatten men ingen som torkar
den bara står där
med nytt blåsvart ljus och ryker av kall kondens

Vrider hon om låset och öppnar
tittar på den blåsvarta hinken


dricker ur den
som för att slicka de murar
för att få nån sorts smakupplevese

Hon går mot en hiss
från de planeter hon drömde,
hon flög ut från alla de våningar
som hade utsikt.

Hon försökte hänga kvar.
Oräkneliga är de utredningar och processer
samtal och åtgärder

När man till slut
bara känner sej

som ett träd där ute i dungen

med sina blad på väg att falla.

Där endast månen håller en sällskap.

Ingen såg trädet



ingen kunde




det ekade så i torget




Prosa av Lars Gullberg
Läst 185 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2014-09-07 21:11



Bookmark and Share


    nånja
Vet inte vad jag tycker. Väldigt intressant.
2014-09-08

  Nanna X
man hör verkligen det eka över torget
2014-09-07
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg