Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Svart skog






Sov nu lilla sparv.
Dina fjädrar så trötta dina ögon så små.
Ditt hem nere i svackan där i ett svagt månsken nu.
Där står tallarna som döda, de står i en tyst väntande parad på det slutgiltiga
På dom satt du och sjöng
Orkestern packar ihop sina instrument. Sångerna de ekar bort.
men de finns där någonstans. Kvar
För man träffar inte en själ som aldrig hört dessa melodier. Var och en nickar instämt. Sveper med blicken ut där allt började.
Skapar en rektangel och fyller det med hav och skapar liv
när lilla sparv har somnat.




Prosa av Lars Gullberg
Läst 254 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2014-09-07 21:52



Bookmark and Share


  Katinka VIP
Jättefin och vemodig.
2014-09-08

    nånja
Stämningsfull.
2014-09-07

  Annika Persson
lilla sparv sover sin döende sömn
i den gryende morgonen sätts sprätt på vingarna upp i björken, där den brukar kvittra nu på hösten sin septemberlika sorgesång alla fåglar
instämmer till moll några stannar kvar, andra tar farväl i Aiss dur över oceaner till andra kontinenter.
lilla sparv, dina grå fjädrar darrar lätt, vet du om att tiden är så knapp,
lilla sparv, dina fjädrar sprätter,
ja, du vill så gärna leva länge och väl, och det kan du kanske för att
vara den fågel du är.
2014-09-07
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg