Var någonstans finns vansinnet på den här planeten
var hör allting hemma hur en silvrig gammal himlakropp i flera miljoner år bara forsätter att kretsa runt sin stjärna

Den nästan dansar vaggar och rör sej med sitt uppfällda segel i natten och vidrör våra läppar
ömt och moderligt i en hastighet vi knappt känner av som för att vagga oss fram genom vintergatan. Hur blå den låter havet skimra i evighet. naknare och naknare för varje halvårssekund likt en viskning invid våra kinder vid brofästet som förenar oss

Så var finns vansinnet på den här planeten
var hör allting hemma