Minnesbilderna är oklara
ansiktet är plågat
så går dagen

Han är hemma
i en stad
han föddes i

regnet faller
och den gamla
portuppgången
i en av söders
gamla kvarter
den verkar mer
upplyst än någonsin

Då vet få hur många värmeljus
hon verkligen har tänt

Sedan försvinner dagen
och kvällen bort i natten
och skickar ett farväl
till morgondagen

om att ingenting
egentligen gått förlorat,
mer än det
som man saknar förstås

det kommer inte
att komma ifrån annat
än att jag inget annat vill
än att hålla fast vid dej

Det säger tiden
och det säger vågorna
för att dom
rullar fram och åter