Röd svart tid
faller över landet.

den sluter sej
i dessa toner om oss
och vrider ned volymen.

Den krossar alla förväntningar
och placerar ett dödläge
som fångat in oss i kokonger.

De slänger som i ett kugghjul
kväver och löper
över ett kallt golv i fabriken.

Blågrå är dess inplastningar
lika grå som en hård betongmur.
lika blå som ögonen

Aldrig har jag någonsin tänkt
annat än att så fort som möjligt
få komma iväg
och få komma tillbaka hem

och där emellan pulserar en jätte
som försöker hålla
fast de små organismerna
nedanför sej