När du skriver då
är det som att då är det vårt vackraste arv

hur du beskriver alla minnen i det sannaste ordet

Alltid när jag försöker titta ut genom bruksfönstrets skitiga glas så är det som om allt det som vi jobbat för är som att tänka att det nog är bäst så som det är

Som det vi reste

Sjukvården i våra hjärtan vår hälsa och välgång allt det som bär mej
genom den leda vardag jag blev satt i. Jag föddes här och du utan att be om som det barn jag var som klättrade på taken

Alltid högre upp alltid

Är bättre än en fåtölj i ett naket vardagsrum