Torterad av mitt fasta grepp släpas jag med av egen kraft
jag lever i skräck, rädd för mitt egna inre och vågar knappt drömma
varje steg leder ännu åt fel håll, dragen mot treuddens enkla skaft
varmare för varje lyckat andetag, seger för allt jag lyckas glömma
mot helvetets portar söker jag skuggan jag inte kan finna
beger mig mot det slag som inte går att vinna