Gem Club - Twins
Stilla ligger lyckan än
Hängmattan bar ännu på sommarens sista tupplur
det blårandiga tyget
smutsigt efter åratal av jordiga knän och saliv
ville inte släppa taget
Kanske för att sommar är du
Men du måste gå
Hösten släpar sig över marken
över mossan
bränner sönder det
som brukade vara grönt
Lämnar ett spår
av glödande kol
för länge sedan tömd på värme
De kalla som bor i vinden
sjunger för oss
Hör du?
De sjunger
att mossan brukade vara hård
men den har lärt sig att mjukna
för att sorger lättare ska studsa bort
(Du måste faktiskt gå nu)
Mina fingrar drar över mossan
kittlar det gröna nätverket av liv
men känner bara det sträva
för livet finns inte till för mig
Det vet jag ju redan
Stilla ligger stjärnan
som när jag var liten
föll genom molnen
Jag önskade mig lycka
Stilla ligger lyckan än
Av en händelse sticker jag hål på min hud
(om jag ska vara ärlig gjorde jag det med flit)
blodet forsar ut
inte
mitt blod har torkat
Jag smular sönder det
och strör det över din mat
Du märker ingen skillnad
Du märker aldrig någon skillnad
eller hur?
Så snälla du
Gå bara