Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Silverörhängen



Barnen stod och kastade stenar
på månen
tills den slocknade.

Sedan rullade dom ut jorden i universum. hoppade på
och gled iväg.
Det finns en värld som vi kan leva i.

Sedan kom gatan
som en blixtrande svans efter och glödde som om de var stjärnor
över den täta bebyggelsen.

fönstren sträckte sej som nödraketer längs fasaden när dom de trängdes
för att följas åt

Men under jorden gick tåg som aldrig sett dagens ljus




Prosa av Lars Gullberg
Läst 230 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2014-09-13 00:49



Bookmark and Share


    nånja
Spännande!
2014-09-15

  jimmy johansson
Sluter ögonlocken som du stryker ur pannan.
Öppnar upp ett stängt minnesmembran.
Försluter fred i lugn och ro.
Fridfullt stilla som natten.
Gjuter vi olja på vågorna.
Uppmuntrar vi dig.
Kommer du nu.
Nu kommer du.
Kom nu.
Du nu...
2014-09-13

  Nanna X
gillar världen du bygger här

2014-09-13
  > Nästa text
< Föregående

Lars Gullberg