Är känsla viktigare än förståelse?
ÖgonblickenEtt stilla regn vattnade grönskan utanför, fönstret tårades och fukten och doften kändes ända in i rummet. Parkettgolvet, mattan, det runda lilla bordet vid spegeln mot yttervärlden som skymdes av staket träd och buskar, stolen som han satt på, allt kändes tungt, trots att solen sken genom molnen, och lyste upp världen. Värmen färgade hans gråblårutiga skjorta med svett, till och med jeansen kändes blöta. Hans bara fötter njöt av golvets svalka. De vita väggarna, prydda bara med enstaka blå målningar av hav i skymning eller kväll, reflekterade hans sinne. Han fingrade på saken i hans händer, men kunde inte besluta sig för vad att göra med det. Så han fortsatte att fingra, lyssna på regnet och tänka tankar om mörkblå hav, smaragdgrönt gräs och sol som får droppar att lysa som fallande stjärnor. Det fanns bara en väg att gå.
Prosa
av
Dorian Ertymexx
Läst 256 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2014-09-16 11:30
|
Nästa text
Föregående Dorian Ertymexx |