Vilsenheten
i sina bojor av järn
länge höll dig fast

inte förstår man alltid
det man fruktar
mest av allt

Du står här nu

tiden och allt du ville

rann igenom dina fingrar

det finns inte mycket kvar här nu

Men res dig snart älskade själ

och välj dina minnen väl

känn din
vackra styrka flöda igen
som bäckens rinnande vatten

vakna nu min älskade själ
lämna den svarta natten