Lille Tryne var en busig rackarns gris
Han bodde med sin mor och far i ett blått hus med spis
En dag när solen vackert sken
Ville han ställa till med problem
För han älskade det lyckosamma rus
Som han fick när han planerade ett eller annat bus
Så efter frukosten, gav han sig iväg
För att ställa till med sattyg, mot dem som kom i hans väg
Och när han i solskenet gick
En ädel dam se han fick
Hon satt ute i trädgården och åt en smörgås
Torkade av sina feta fingrar på sin sidenklänning, som var turkos
Men just som den skulle bli uppäten
Hörde hon några förfärliga läten
Det var lille Tryne som gav ifrån sig skrik och krås
Så att damen alldeles glömde bort sin smörgås
Fast hon gick iväg för att se vad oljudet var
Fick hon aldrig något vettigt svar
För när hon bakom sin trädgårdshäck stod
Vår lille vän smög till hennes trädgårdsbord
På marken såg han en äcklig daggmask
Som han stoppade in i damens smörgås, både smidig och rask
Och när damen sedan kom tillbaka
Hon omedvetet en daggmask skulle smaka
Men då var vår lille vän redan långt bort
För han ville inte råka ut för damens ilskna utbrott!