Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det som grenade ut sig men aldrig slog rot



Beträd åkerns frusna yta
hård som det hårda
våt som morgonens dagg
kall som vårens sista frost

hårt mot hårt

Sök dig själv och finn
hårt mot hårt
hårt mot mjukt

dig i mig
som jorden om hösten
innan frosten slagit rot

Ömt mot ömt


Fri vers av Smultris
Läst 757 gånger
Publicerad 2006-04-03 00:08



Bookmark and Share

  Litorina
Denna får jag inte samma känsla av som de andra jag nu läst av dig. kanske går den för rakt på sak för min smak, eller så har den ännu inte riktigt uppdagats för mig.
2006-08-10

  Tony Hermansson
Som att gå på bomull....
2006-04-12

  Anna H
Jag tycker att den här är jättebra! Jag gillar den mycket. Visst är det så att vi alla är människor och vi är mjuka mot den omvärld som ibland kan te sig mycket hård och kall mot allt vårt mjuka.
2006-04-03

  Mats L.
Fint skrivet
2006-04-03

  Albert
ja det är nåt här, titeln talar till mig, allt får mig att fundera hur jag växer och hur jag inte växer, kanske det kommer att slå rot när värmen kommer, ja... en hel del... fint är det i alla fall
2006-04-03

  Ola Rydberg
gillade denna läste den flera gånger och den växer
gillade speciellt
( dig i mig som jorden om hösten
innan frosten slagit rot)
2006-04-03

    Bodil Sandberg VIP
Den här skulle jag vilja kalla "Innan frosten slagiot rot" - men det är ju jag det...I vilket fall som helst så är den mycket vacker...talar på ett poetiskt sätt om att finna sig själv...
2006-04-03
  > Nästa text
< Föregående

Smultris
Smultris