#
#
hans ögon är sprucket glas
hans mun canvas
som strukits med akvarell,

det måste vara mina sorger
som tonar ner
#

#
och penseldragen
blir hans kinder, splitter
som gräver spår
jag berättar om alla rädslor jag har
och han
om de mönster han ser överallt
#

#
#
från mitt skrev doftar
sperma
min blick vänder sig / bort /
jag älskar ju dig, hur kan du ens
tänka sådär

säger han
#

#
schabloner skrapar
sig genom hjärtklaffarna
och jag måste glömma
jag måste gömma,

jag måste lämna någon
#
#
#
kärleken
har inte en chans
när den måste silas
genom mig