Höstens kyla gör mina ådror till is
Jag tvingas att minnas

Du sticker in nålen på sprutan,
Jag är uppgiven, svag och trött
Oförmögen att tränga bort

Du sätter den rakt i mitt bröst
En injektion
Du trycker hårt på avlösaren och du flyttar in
"Välkommen min ovälkomne ovän"
Som om du skulle bry dig, vad jag än sa
Du, du letar dig in ändå
Du lägger ditt foster av ångest, Herr Depression
Jag kan känna hur det sparkar, skriker och vill komma ut

Bedöva mig någon snälla?
Har du ett antidote?

För annars dödar han mig
Foster av Herr depression