Där, en väg.
Ännu längre in en park med bänkar,

En stor ek
strödd fin jord av åkrar
och så fåglarnas dans

Du i ditt sovrumsfönster, jag i mitt och våra ögon
dom blänker i varandra och våren är en varm vind
som sköljer över.

Hösten stannar kvar längre
den präglar våra sinnen i detta karga land

Neonskyltar pulserar
blodrött på plåttaken.

både blött och sprött
som tidningspapperet
som sväljer orden
på sidorna

medan mannen läser de blad som faller
från grenen ovanför
Bensin som läcker ut ur tanken blänker
i regnbågsfärger i gatlyktans sken på trottoaren.

Ett helt liv ska vi bo här
tänker han och låter skuggan
falla inpå sej
ömt inväntar parken
skymningen
mannen smälter in

vi har träffats på så många olika platser
kanske delat säten på alla dom
tusentals tåg som varje dag går
från stationen

Så länge jag orkar
kommer jag gå de trappor upp
jag gått
i alla år
sprungit ned i gryningens
rusning
mött dagar i förändring

Jag hör regndroppar slå mot fönster
timmarna som går
dagar blir veckor
veckor blir år
Där, en väg in
ännu längre en park med bänkar

och så eken
med strödd fin jord runt av åkrar
och så fåglarnas dans.

(C) Lars Gullberg