Flickan som står på järnvägsrälsen
tänker på ordet livsglöd
och kan inte få det ur skallen
Hon vet inte vad det är
men hon vet att hon vill ha det
Farbrorn vid kiosken pratade om det
och det verkade vara något fantastiskt
som får en att le fastän axeln är ur led
och tänderna ruttna
Det var det han sa
och hon tror att det är ett mirakel
för hur kan man le med ruttna tänder?
Det kunde hon inte förstå

Flickans blick är tom
men egentligen är den hoppfull

Saken är den
att hon tror att det tillhör hennes jag
just den känslan av att inte vara glad
Därför ser hon mot horisonten,
kullarna och bergen
med en sorgsen blick
Hon är lugn och desperat
och ber om ett mirakel
Det omöjliga som kan hända
Som att le med ruttna tankar
Flickan ser tåget
och ler